Idag avgörs det om Sverige kommer att sitta i Förenta Nationernas säkerhetsråd 2017-2018. Alla FN-länder har en röst var när generalförsamlingen fattar sitt beslut.

Tre gånger tidigare har Sverige suttit i säkerhetsrådet: 1958-1959, 1975-1976 och 1997-1998. Det är alltså tjugo år sedan vi senast blev invalda, trots att vi är en av FN:s största bidragsgivare och mest engagerade medlemmar. FN-stadgan är tydlig i att det är länders bidrag till internationell fred och säkerhet och till organisationens mål som ska vara avgörande för ett medlemskap.

Vi anmälde vår kandidatur 2005, först av de tre länder som nu kandiderar om två platser. Den konkurrenssituation som därefter uppstod, när Nederländerna och sedan Italien anmälde sig, är olycklig men inget som Sverige rimligen kan hållas ansvarig för. Kandidaturen har gått ut på att berätta om svensk politik och svenska positioner. Budgeten för detta arbete har varit blygsam.

När regeringen tillträdde 2014 valde vi att ge säkerhetsrådskandidaturen den prioritet och det engagemang den förtjänar. Det handlar om att få inflytande i avgörande frågor om fred och konflikter, som även påverkar oss i Sverige, och om att ta ansvar för en organisation som vi är medlemmar i.

Det är en hård konkurrens vi står emot. Vi är hoppfulla men också väl medvetna om att allt kan hända. Det viktigaste att komma ihåg är att arbetet har varit värt det. Kandidaturen har varit bra för Sverige, oavsett resultatet.

Kampanjarbetet har gett oss nya möjligheter till samarbeten, inflytande och handel. Vi har fördjupat och ibland återskapat relationer på högsta nivå med nästan alla världens länder. Det finns en stor internationell nyfikenhet för den svenska modellen. Vi har höjt Sveriges profil i en rad internationella frågor, både i FN och i andra sammanhang, och vi har återetablerat oss som en global samtalspartner. Nya relationer har skapat affärsmöjligheter och därmed förutsättningar för ökad export och jobb på hemmaplan. Det handlar om samarbeten inom allt från energiprojekt och oljesanering i Afrika till havsplanering och färskvattenförsörjning i små ö-nationer.

Samtidigt har vi fortsatt att målmedvetet och med kraft formulera och driva vår gemensamma europeiska utrikespolitik. Min bestämda åsikt är att vi måste verka både i EU och FN. Ett bra exempel är Libyen, där EU bekämpar flyktingsmuggling i Medelhavet utifrån ett mandat från säkerhetsrådet. Ett starkt FN är bra för EU och ett starkt EU är bra för FN. Resultatet av Storbritanniens folkomröstning förra veckan visar på hur viktigt det är att värna multilateralt engagemang och samarbete.

Senast Sverige hade en plats i säkerhetsrådet lämnade vi ordentliga och viktiga avtryck. Sverige fick rådet att agera förebyggande på det då oroliga Balkan. Vi fick upp Kosovo på rådets dagordning och bidrog till stabiliserande insatser i Albanien och Makedonien. Vi utvecklade konceptet med fredsbevarande, så att också statsbyggandefunktioner ingick i FN-insatser. Vi öppnade upp rådet och såg till att humanitära organisationer involverades i rådets arbete.

Den här gången är utmaningarna minst lika omfattande och komplexa. Syrienkriget är nu inne på sitt sjätte år. I världen pågår 40 väpnade konflikter och 11 fullskaliga krig. Vi lever i en allt oroligare omvärld där vi ser att hot som terrorism, klimatförändringar och pandemier måste hanteras gemensamt av världssamfundet. Endast FN har förutsättningar för att hitta globala lösningar på de globala problemen, med den universella förankring som behövs.

Om vi blir invalda ska vi ta vårt ansvar för rådets dagordning, som innefattar de svåra krig och konflikter som pågår i världen, men också de möjligheter som fredsavtal och internationella överenskommelser ger. Vi värnar om  respekt för internationella regler och principer.

Om vi får en plats vill vi flytta fram rådets positioner i flera frågor. För det första behövs ett bredare synsätt på säkerhet, där säkerhetspolitiken på ett tydligare sätt tar hänsyn till hot som klimat, terrorism och pandemier. För det andra ska vi arbeta för att kvinnor ska involveras i fredsarbetet – om halva befolkningen stängs ute uppnås ingen hållbar fred. För det tredje ska vi verka för mer transparens och öppenhet i säkerhetsrådet – vi vill prata också med länder i stället för om länder.

Vi vill utveckla vår dagordning i samråd med riksdagens partier och svenska organisationer, med andra rådsmedlemmar och det civila samhället, med de länder som står på säkerhetsrådets dagordning och de som bidrar med personal till dess fredsinsatser.

I allt högre utsträckning är andras öden våra öden. Konflikter påverkar oss, även om de pågår långt bort. Det är därför som Sverige kandiderar till säkerhetsrådet.

Vi gör det i en tid då osäkerhet och otrygghet sliter i människor runt om i världen och där behovet av att gemensamt bygga hållbar fred och motståndskraftiga samhällen är tydligare än någonsin. Vi gör det eftersom vi är förvissade om att det ligger i vårt intresse att som litet, öppet och omvärldsberoende land att bidra till den internationella ordning där FN och dess säkerhetsråd är kärnan. Vi gör det för att vi tror på att vi kan göra skillnad – genom vår politik, våra värderingar och vårt engagemang.

0 Show Comments Hide Comments