Sveriges kvinna i Armenien

Published 12 June 2014 in:

Photo: Catarina Axelsson/MFA

Martina Quick, Sveriges representant i Jerevan, Armenien berättar om sin vardag på en miniambassad (en utlandsmyndighet som består av en eller max två personer som i många fall har jobbet på fickan).

Hur är det att jobba på en miniambassad? Fördelar och nackdelar?

Att jobba på en miniambassad ställer andra krav än att jobba på en normalstor ambassad. När man gör det mesta själv upptäcker man plötsligt hur mycket av arbetet på en ambassad man i normala fall inte ser – och hur mycket tid allt tar. Man behöver vara beredd att gripa in varhelst det behövs, om det så gäller att ta emot en leverans av dörrar till det nya kansliet, åka till tullen och klarera in en sändning brevröstningspaket för riksdagsvalet eller skriva underlag för en besökande minister. Oftast alltihop samtidigt. Eftersom ambassaden är helt ny blir det förstås också en del extra praktiska handgrepp, som att ta reda på hur man registrerar en ny ambassad i Armenien, hur man ser till att ambassaden skattebefrias, hur man importerar och registrerar en ambassadbil, hur den lokala arbetsrättslagstiftningen ser ut för lokalanställda, eller för den delen enklare saker som var man trycker upp visitkort och inbjudningskort, hur man hittar en bra armenisk-engelsk tolk eller var man kan få tag på ett blågult band till invigningen av ambassaden. Fördelarna är uppenbara: arbetet är fantastiskt lärorikt och spännande och det är förstås en förmån att få vara med och sätta upp en helt ny myndighet. Nackdelarna – eller snarare utmaningarna – är främst att man inte hinner göra på långa vägar så mycket som man skulle vilja.

Vad har varit det mest spännande som du har gjort under din tid i Jerevan?

Det mest spännande hittills inträffar nu på fredag, när handelsminister Ewa Björling kommer till Jerevan med en företagsdelegation för en dags mycket intensivt program. Kommer allt att fungera? Kommer vår planering att hålla, transporterna att klaffa, de inbjudna gästerna att komma till mottagningen på kvällen? Är det något vi har glömt att tänka på? Det är den nya ambassadens första ministerbesök, så inga rutiner finns ännu på plats och vi gör allt för första gången. Vi håller tummarna…

Vilken är den största utmaningen för dig att arbeta i det här formatet?

En stor utmaning för min del är att tänka framåt och prioritera rätt. Vad behöver jag göra nu för att verksamheten ska flyta smidigt längre fram? Vad kan vänta och vad kan inte vänta? Det gäller också att hitta balansen mellan den externa kontaktskapande och främjande verksamheten och de praktiska handgrepp som behöver tas för att ambassaden så snabbt som möjligt ska kunna fungera fullt ut. En annan utmaning är att hantera förväntningarna på vad en miniambassad kan åstadkomma. Jag har mött oerhört stor förståelse från UD-kollegerna och även från armenierna och kollegerna lokalt. Kanske är det i första hand de egna förväntningarna som behöver tyglas. Det finns så många saker jag vill göra, men så lite tid!