Diplomat idag

Published 23 May 2014 in:

Photo: Catarina Axelsson/MFA

En ny antologi med berättelser av flera UD-medarbetare nyanserar bilden av dagens diplomater. Jenny Lennung Malmqvist, en av redaktörerna och för närvarande stationerad i Bryssel, skriver om boken och bjuder in till seminarium för att diskutera den nya diplomaten.

Vad är bilden av en diplomat? Ytlig. Vältalig (utan att för den skull ha något att säga). Stressande fram i korridorerna i FN-skrapan till ännu ett viktigt möte. Kritstrecksrandig kostym – ja, att det är en man behöver väl inte sägas?

När ett femtontal aktiva diplomater mitt i karriären sätter ner sina tankar om bilden av yrket, om bilden av UD och – inte minst – sig själva träder en bredare bild fram. Även om grunden i yrket är densamma – långsiktiga relationer, rapportering och hävdandet av svenska intressen bland annat –  har mycket förändrats de senaste dryga femton åren: det politiska sammanhanget (inte minst EU), liksom tekniken, tempot och formen.

Engagemang för yrket och önskan om att få ”berusa sig på UD:s verksamhet”, som Jon Åström Gröndahl, en av skribenterna, uttrycker det, är kanske inte nytt. Men i och med dagens snabba nyhetsförmedling ifrågasätts ibland nyttan av den traditionella rapporteringen. När alla får all information blixtsnabbt genom nyhetsrapportering och sociala medier, vad kan då ambassaderna och diplomaterna tillföra? Genom att vara på plats långsiktigt, genom att vara pålästa, kunniga och engagerade och samtala med personer från samhällets alla schatteringar. Från den verkliga politiska och ekonomiska eliten till de allra mest utsatta. Att kunna få tillträde till alla dessa miljöer är ett stort mervärde som ambassaderna har. Men då måste diplomaterna vara beredda på mer ”hardship”-posteringar i framtiden argumenterar Diana Janse: ”Så mycket mer står på spel i Syrien och Nordkorea än i Norge.”

Inte minst de sociala medierna har förändrat villkoren för diplomater och diplomati. De flesta utrikesförvaltningar är nog i dag aktiva på olika sätt, men Sverige kan nog sägas vara unikt inte bara för att vi har den första utrikesförvaltningen som har alla ambassader på FB och Twitter, utan för uppmuntrandet av twittrande och bloggande av inte bara diplomater på den högsta nivån. Men öppenheten, den kontinuerliga interaktionen och dialogen har medfört en del nya utmaningar: Finns något som heter personlig åsikt? Hur hanteras felbedömningar?

Diplomaterna själva har också förändrats. Den (manlige) diplomaten med medföljande hustru som skötte marktjänst och mottagningar är ett minne blott. Numer pusslas det med dubbla karriärer, bonusbarn och regnbågsfamiljer, där maken/makans formella status kanske inte erkänns av stationeringslandet.

Ovanstående är bara några nedslag alltså i avvägningar som diplomater numer har att hantera. Vid ett seminarium på Utrikespolitiska Institutet den 23 maj har de som vill möjlighet att diskutera vidare med bokens redaktörer och andra inbjudna gäster.