Vad fem neutrala ambassader gjorde i Budapest 1944

Published 28 April 2014 in:

Photo: UN Photo

Marwa Roomi jobbar på UD:s enhet för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (FMR). Hon bloggar om händelser och gärningar som tål att påminna om. Igen och igen.

Den 11 april anordnade Schweiz, Spaniens, Portugals, Ungerns och Heliga Stolens ambassader i samarbete med UD ett seminarium om rollen som dessa länder hade år 1944 i Budapest i att hjälpa utsatta judar. Seminariet uppmärksammade de ambassader och diplomater i Ungern som hade mod nog att engagera sig i att rädda människor från förintelsen under det sista året av andra världskriget. Raoul Wallenberg är den mest kände av dem, men det fanns också andra, från andra länder, som vågade agera på moraliska grunder. Historiker från de olika länderna berättade om diplomater som riskerade sina egna liv och som ibland motsatte sig sin regerings instruktioner för att rädda så många judar som de kunde.

Efter inledningstal från Per Sjögren, chef för FMR, inledde Eskil Franck, företrädare för Forum för Levande Historia, seminariet med att förklara betydelsen av att minnas dessa dagar. Seminariet genomsyrades sedan av detaljrika berättelser om hur diplomaterna utfärdade tusentals skyddsbrev och kollektiva pass för att rädda liv. Schweiz genom vicekonsuln Carl Lutz anses ha räddat 62,000 judars liv, genom att utanordna skyddsdokument och arrangera bostäder i särskilda hus under beskydd av den schweiziska legationen. Också den påvlige ambassadören i Budapest, Angelo Rotta, räddade tusentals judar bland annat genom att inrätta flerbostadshus dit 25,000 judar sökte skydd. Det berättades även om diplomater som på olika sätt vidtog åtgärder för att skydda så många individer som möjligt.

Nina Lagergren, syster till Raul Wallenberg närvarade vid seminariet och höll ett kort anförande där hon riktade sig till de yngre som deltog i seminariet och förklarade hur viktigt det var att den yngre generationen tog del av vad som hände för att förhindra liknande tragedier i framtiden.

Bengt Jangfeldt, författare av boken ”Raoul Wallenberg. En biografi” och seminariets moderator, avslutade seminariet med att dra slutsatsen att enskilda människor verkligen kan göra en skillnad. Vad dessa människor åstadkom var så mycket större än vad man kan förvänta sig även från den mest idealistiska och självuppoffrande person. ”Blotta möjligheten av ett beslut liknande det som de neutrala diplomaterna tog i Budapest 1944 bör fylla oss med en viss grad av hopp”.

Marwa Roomi