Biståndspolitiska plattformen är nu klar

Published 26 March 2014 in:

Photo: Catarina Axelsson/MFA

Helen Eduards är chef för enheten för styrning av utvecklingssamarbetet på UD. Hon bloggar om arbetet med den nu slutförda biståndspolitiska plattformen.

Regeringens biståndspolitiska plattform har nu överlämnats till riksdagen i form av en skrivelse. Plattformen har dessförinnan varit ute på remiss och ett remissmöte hölls den 12 februari. Plattformen finns att hämta här. En sammanställning över remissyttrandena finns att läsa här.

Syftet med plattformen är att konsolidera, tydliggöra och förenkla regeringens befintliga politik, inte att utveckla ny politik. Statskontoret har tidigare riktat kritik mot att regeringens styrsystem på biståndsområdet varit komplext och svårt att överblicka. I sitt remissvar är Statskontoret nu positiv till att regeringen presenterar en biståndspolitisk plattform och att regeringens prioriteringar och verksamhetens inriktning därmed kan avläsas i ett samlat dokument.

Remissvaren visade på både en bredd och ett djup i synpunkter och förslag. Utgångspunkten för beaktandet av remissynpunkterna har varit att plattformen är ett förtydligande av rådande politik, inte ny politik. En del förslag eller synpunkter handlade om sådant som ingår i andra typer av dokument, såsom resultatstrategier, eller processer. Annat har varit direkt relevant för plattformen, och remissvaren har på flera punkter bidragit till bra förtydliganden i plattformen.

Det här är några av de justeringar som har gjorts med anledning av remissvaren:

–          Texten har förtydligats på flera ställen så att det tydligare framgår den vikt som regeringen fäster vid samarbetspartens ägarskap (på s 11 slås det exempelvis fast att ”En grundprincip i det internationella biståndet som regeringen står    bakom är att samarbetsländerna själva ska äga sin utveckling och kontrollera ekonomiska flöden.”)

–          Vikten av resiliens-arbetet har förtydligats på s 13

–          Människor som lever i fattigdom är aktörer! Detta har förtydligats på några ställen, t.ex. i avsnitt 4 ”Fattiga människors egen handlingskraft som självständiga aktörer är avgörande för att nå utveckling.”

–          Förtydligande av vad målgruppstänkande innebär på s 16

–          Civilsamhället – inte bara en bland många genomförare utan en aktör i sin egen rätt (s 48)

–          Många synpunkter inkom på hur delmål 2 formulerats. Tillväxt var aldrig menat som ett självändamål och detta har nu förtydligats

–          Vi har konsekvent förtydligat att utbildning är en mänsklig rättighet och inte bara ett verktyg i tillväxten (delmål 2)

–          Företagens ansvar och vilka krav Sverige ska ställa vid samverkan med näringslivet finns beskrivet på s 48

–          Åtagandena inom biståndseffektivitetsagendan har förtydligats på s 41

–          Rollen som svenska myndigheter kan spela inom biståndet och varför är nu bättre beskriven (s 48)

Det har kommit en del blogg-reaktioner på hur remissinstansernas synpunkter omhändertagits i den slutliga plattformen. Några korta reflektioner:

Några har kommenterat att perspektivet att förändring skapas genom att människor går samman och organiserar sig inte syns i plattformen. Det första resultatet under det första delmålet heter ”Stärkta möjligheter att hävda medborgerliga och politiska rättigheter, utöva demokratiskt inflytande och organisera sig.” I texten som följer anges också att ”I detta samarbete ska Sverige särskilt uppmärksamma civilsamhällesorganisationers potential att skapa möjligheter till organisering och kanaler genom vilka människor och grupper kan göra sin röst hörd – särskilt diskriminerade eller marginaliserade människor som lever i fattigdom och förtryck.”

Vidare sägs i ett blogginlägg att civilsamhällets betydelse inte framgår av skrivelsen. Resultat 5.1.3 på s 20-21 talar emellertid om vikten av ett livskraftigt och pluralistiskt civilsamhälle, och att ”Regeringen framhåller civilsamhällets roll som utvecklingsaktör och betydelse i ett bistånd som vill göra skillnad i människors liv”. På s 48 står det även att ”Regeringen anser att det civila samhället är en utvecklingsaktör i sin egen rätt och att dess organisationer utgör en stark förändringsaktör och har en nyckelroll i arbetet för fattigdomsminskning.”

Synpunkter har framförts att frågor som rör skatteflykt inte är tillräckligt synliga i plattformen. Förklaringen till att skatteflykt inte lyfts fram i plattformen är att regeringens arbete för att motverka skatteflykt främst sker inom ramen för det internationella skattesamarbetet. Det arbetet ska förstås bidra till Politiken för Global Utveckling (PGU). Den biståndspolitiska plattformen vägleder dock inte PGU i allmänhet, utan biståndet specifikt. Således innehåller plattformen inga skrivningar om till exempel land-för-landrapportering och annat som inte utgör del av biståndet. Vad som däremot finns med i plattformen är vägledning kring det bistånd som motverkar det som ofta är grunden för kapital- och skatteflykt. Biståndet kan långsiktigt arbeta för att motverka skatteflykt genom att exempelvis bidra till ökad demokrati, bättre fungerande statliga institutioner, minskad korruption och en mer effektiv användning av skatteintäkter.

Nu fortgår inom Regeringskansliet arbetet med att ge plattformen genomslag i styrsystem och samt återrapportering om biståndets resultat. Vi ser fram emot fortsatta diskussioner hur biståndet bäst kan bidra till att bekämpa fattigdom och förtryck.

Helen Eduards

Chef för enheten för styrning av utvecklingssamarbetet