Vad innebär diplomatisk immunitet?

Published 23 July 2013 in:

Photo: Catarina Axelsson/MFA

Hur kommer det sig att utländska diplomater i Sverige, som kör bilar med blåa registreringsskyltar, inte åker fast för fortkörning eller slipper böter för felparkering? Varför är det inte självklart att brandkåren får gå in och släcka en brand när det ryker i ett ambassadkansli? Varför får polisen inte kroppsvisitera en medlem av en diplomatfamilj som är misstänkt för stöld?

Svaret är diplomatisk immunitet, ett begrepp som är lite diffust för många och som vi ofta får frågor om på UD:s presstjänst.

Diplomatisk immunitet innebär kortfattat att personer som tjänstgör vid en ambassad eller ett konsulat, och representerar sitt hemland i ett annat land i huvudsak inte omfattas av det mottagande landets domsrätt. Även ambassadbyggnaderna och diplomaternas bostäder är fredade, alltså okränkbara.

Immuniteten kan vara såväl av straffrättslig, civilrättslig och administrativ karaktär, beroende på i vilken typ av ärenden som immuniteten aktualiseras. Men immuniteten innebär samtidigt inte att diplomaten kan strunta i att respektera den mottagande statens lagar och förordningar.

Den ursprungliga tanken bakom immuniteten, och som gäller än idag, är att diplomaten ska kunna utföra sitt arbete i lugn och ro, utan fruktan för den mottagande statens myndigheter.

En person med diplomatisk immunitet som missbrukar sin ställning, eller som av andra skäl inte längre är önskvärd i den mottagande staten, kan i yttersta fall tas ifrån sin immunitet. Han blir då vad som kallas persona non grata (icke önskvärd person) och får lämna landet. En sådan person kan mycket väl komma att åtalas i sitt hemland, för handlingar begångna exempelvis i Sverige.

Protokollet är den enhet på UD som har kontakt och handlägger ärenden som rör utländska diplomater. Ansvariga på protokollet agerar därför på alla händelser som kommer till deras kännedom; det kan gälla allt från kontakt med kanslichefen på aktuell ambassad till en persona non grata-förklaring.

De utländska diplomaternas arbetsgivare, alltså beskickningar i Stockholm, kan vidta åtgärder vid olika incidenter. Då och då kommer rapporter om att någon utländsk ambassad reagerat skarpt efter telefonsamtal eller efter att en diplomat blivit uppkallad till protokollet. Det finns exempel där diplomater blivit hemskickade av sin egen ambassad som en följd av exempelvis snatteri.

Även vissa andra personer med hög status är okränkbara, som stats- och regeringschefer samt ministrar som besöker ett annat land. Men då talar vi inte om diplomatisk immunitet, utan straffrättslig immunitet på övergripande folkrättsliga grunder.

En annan kategori är så kallade ad hoc-diplomater (kap 5.3 i Handbok Immunitet m.m. Rättsavdelningen/Åklagarmyndigheten december 2006). Dessa är exempelvis enskilda diplomatiska tjänstemän på tillfälliga förhandlingsuppdrag eller som har uppgifter av mer ceremoniell karaktär och därför kan få tillfällig diplomatisk rang.

Regler om immunitet och privilegier finns i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, en konvention som antogs den 18 april 1961 av Förenta Nationerna och som har ratificerats av över 180 nationer. Konventionen finns publicerad i Sveriges överenskommelser med främmande makter, SÖ 1967:1.

Taimi Köster, UD:s press-, information- och kommunikationsenhet