Indonesiens president till Sverige

Published 27 May 2013 in:

Photo: Catarina Axelsson/MFA

Dagens gästskribent är Johannes Andreasson. Han är på  sin första utlandstjänstgöring i Indonesiens huvudstad. Har dessförinnan gått UD:s diplomatprogram i Stockholm samt bland annat praktiserat på ambassaden i Washington D.C. och pluggat arabiska i Kairo. Han är också en av våra omvärldsbloggare.

Presidenten för världens tredje största demokrati, landet som sträcker sig över en vidd från London till Lagos, med flest muslimer i världen – Susilo Bambang Yudhoyono (kallas för SBY) besöker Sverige 27-29 maj i spetsen för en delegation på nästan 100 personer.

Man skulle kunna fortsätt på spåret ovan och prata om varför Indonesien är en perfekt samarbetspartner för Sverige: stabil demokrati i Sydostasien, fler än 17 000 öar, 240 miljoner invånare, växande medelklass, stark ekonomisk tillväxt, världens största guldgruva etc etc.

Man skulle kunna gå vidare med att berätta om vad Sverige kan hjälpa till med gällande landets utmaningar: religiösa motsättningar, omfattande korruption, miljöproblem och eftersatt infrastruktur osv.

Man skulle kanske, såhär en vecka efter Stockholm Internet Forum, fokusera på att Indonesien har näst flest Facebook-användare i världen eller att Jakarta är den stad som producerar flest “tweets” i hela världen…

Men en dag som denna, när den faktiska början på besöket verkligen nästan är här, efter ett maratonlopp av förberedelser toppat av en slutspurt i 100-meters stil, är det processen som man som tjänsteman tänker på mest.

För vad som syns offentligt i form av pressmeddelanden, tweets, statusuppdateringar, fotografier, och högtidliga underteckningsceremonier av viktiga avtal, har i själva verket slutförhandlats bara timmar tidigare genom transkontinentala telefonsamtal, epostfloder och “combat”-diplomati.

Månader av process med sena nätter och gråa hår har kryddats med citat som: “det är rena Fawlty towers“, “that’s the thing about our protocol, they work on the basis of instruction, not anticipation” och från minister X “am I going to Sweden?” efter fråga från ambassaden.

Men vid processens slut finns också resultaten, och dessa är väldigt goda.

SBY är nämligen den förste indonesiska president som besöker Sverige sedan 50-talet vilket är något av en kulmen på ett vänskapsband mellan våra länder som har förstärkts nästan explosionsartat de senaste åren. För under 2012 besökte såväl Kung Carl XVI Gustaf som statsminister Fredrik Reinfeldt Indonesien. Dessförinnan, och efter, har ministrar och företag, tjänstemän och akademiker, ingenjörer och läkare, musiker och tja…nästan alla grupper utom sportstjärnor, besökt och besöker Indonesien i allt rikligare antal.

Besöket av en statschef utgör nästan alltid en höjdpunkt i den bilaterala relationen – så också nu. Kanske låter det futtigt med “besök”, som att bjuda nån på kafferep, eller över på en lunch; men det är på personer som relationer bygger – även mellan länder. Det ger en skjuts i relationerna och lägger grunden till framtida samarbete. Avtal som signeras under högtidliga former har reell betydelse för svenska företags och institutioners möjligheter att arbeta på plats, på marken, i Indonesien och vice-versa. Det betyder i förlängningen fler kopplingar, mer export och fler arbetsmöjligheter; såväl i Indonesien som i Sverige. Det är därför extra roligt att kunna säga:

Selamat datang ke Swedia Pak Presiden dan Ibu Ani!

Häromkvällen besökte jag det norska nationaldagsfirandet i Jakarta. Där hörde jag från en norsk kollega att man på deras ambassad var avundsjuk på Sverige för att vi lyckats få SBY till oss. De hade själva försökt att få honom att stanna i Oslo istället för Stockholm på sin väg till New York. Ett bättre betyg på SBY:s besök till Sverige är nog svårt att få.